När jag träffade Martina hade jag aldrig varit på en hundutställning , min typ av ”utställning” hade alltid handlat om bilar eller på senare år bodybuilding om man nu kan kalla det för utställning , men show  är det . Whippet hade jag hyfsad koll på hur dom såg ut men inte mer , min personliga smak av hundar har nästan alltid varit riktad till lite kraftigare raser som tex rottweiler , dobermann eller amstaff .Jag hade aldrig haft en egen hund men intresset har funnits i bakgrunden i många år , min dotter Marina har haft ett par olika blandraser av kraftig typ och dom vistades ibland hos mig , rent generellt har jag och hundar oftast haft lätt för varandra , Doglas som Marina hade är ett lysande exempel på detta , en liten rädd kille som tydde sig mycket till mig .

Castanj var bara några månader när Martina och jag träffades och han ”valde” mig på en gång och det tog inte lång tid för mig att fastna vid hans underbara personlighet , Castanj och jag kom att bli lite som ler & långhalm .

När jag skaffade Ztaffan min första alldeles egna hund , en svart och vit amstaff , så blev det en till hund till lerblandningen , Castanj och Ztaffan fungerade hur bra som helst tillsammans och mixen fick många gånger människor att spärra upp ögonen och lika ofta förklarade jag att whippet det är Martina det och ja amstaff det är nog jag det .

Vart efter tiden gick så lärde jag mig att ställa ut och lär mig förhoppningsvis varje gång , det var just Ztaffan och Castanj jag började att ställa ut men jag har ställt andra av våra eller av oss uppfödda hundar med blandade resultat . Mycket stolt är jag över Ztaffans championat och svensk vinnar titel men minst lika stolt över sättet som jag och Castanj fungerade på i utställningsringarna, inga resultat att skryta med direkt men ibland är vägen roligare än målet.

Tyvärr så finns inte Ztaffan längre med mig på jorden , 2008-12-10 valde jag att låta Ztaffan somna in och det går inte en dag utan att ögonen fylls av tårar och hjärtat av sorg sen den dagen , men det kommer en dag då det är min tur att gå vidare och det positiva med det är att det är den dagen Ztaffan och jag möts igen ☺

Castanj flyttade årsskiftet 2007/2008 till en familj i Björnlunda med 2 andra whippet uppfödda av oss , anledningen till detta var att vi då flyttade till Guldsmedshyttan och Castanj trivdes bättre i hundflocken i Björnlunda , inte ett helt lätt beslut heller men det fungerarade bra där för Castanj, visst kändes det fördjävligt när han en dag med hela sitt hjärta trodde att han skulle åka med mig hem, hela han lyste upp och följde mig mot bilen, det är tungt ibland. 2012-09 somnade Castanj in pga ohälsa ................................

Jag har fortfarande mitt intresse för kraftigare raser och vi har sedan 2007 en amstaff tik Vezzla i familjen , Vezzla och Ztaffan har inte det minsta gemensamt förutom rastillhörigheten , dom är olika typer , temperament mm . Våren 2012 flög jag en helg till Bulgarien och hämtade  Zorro, svart och vit amstaff kille med en massa energi, det blev inte riktigt som det va tänkt med Zorro, han kastrerades då vi av olika anledningar inte hade för avsikt att ställa ut eller använda honom i avel, idag har även Zorro fått somna in pga av hudsjukdom vilket skulle inneburit livslångt hårt medicinerande vilket är emot hela mitt tänk, även Zorro hade en skön personlighet om än lite jobbig ibland.

Mitt intresse för whippet är idag minst lika starkt som för amstaff och jag rekommenderar ofta whippet till människor som vet att dom vill skaffa hund men inte vilken ras , det är att tala i egen sak kan man tycka men faktum är att en whippet är enormt mångsidig och passar dom flesta människor aktiv eller inte , gammal eller ung och dom är inte det minsta ”klena” vilket många gånger är vad människor tror , i denna ras bor så enormt mycket hund både mentalt och fysiskt våran numera bortgångna "Tofflan" var ett fantastiskt exempel på detta.

Mina tidigare intressen för styrketräning har som dom flesta känner till legat på is, men så har jag sent omsider också börjat med ishockey, inte sedan 1983 har utrustningen varit på och man kan lugnt påstå att det mer liknade bambi på hal is, men det kommer. Dessutom har en pojkdröm gått i uppfyllelse, jag köpte mig en något äldre speedway cykel och har under sommaren försökt att sladda runt på banan i Lindesberg, å mer ska det bli. Men en sak är säker det känns att man inte är tonåring när cykeln sladdar omkull eller man åker på öronen i hockey sargen.